French Barbizon School Painter, 1817-1878 was one of the painters of the Barbizon school, and is considered an important precursor of Impressionism. Daubigny was born into a family of painters and was taught the art by his father Edmond François Daubigny and his uncle, miniaturist Pierre Daubigny. Initially Daubigny painted in a traditional style, but this changed after 1843 when he settled in Barbizon to work outside in nature. Even more important was his meeting with Camille Corot in 1852 in Optevoz (Is??re). On his famous boat Botin, which he had turned into a studio, he painted along the Seine and Oise, often in the region around Auvers. From 1852 onward he came under the influence of Gustave Courbet. In 1866 Daubigny visited England, eventually returning because of the Franco-Prussian war in 1870. In London he met Claude Monet, and together they left for the Netherlands. Back in Auvers, he met Paul Cezanne, another important impressionist.  Related Paintings of Charles-Francois Daubigny :. | Landschap met boerderijen en bomen. | Der Zusammenflub der Seine und Oise | Cattle on the Bank of a River | Harvest | Washerwomen near Valmondois |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Carl Spitzweg
German Painter, 1808-1885 German painter. He trained (1825-8), at his father's insistence, as a pharmacist, by 1829 becoming manager of a pharmacy in the Straubing district of Munich. From 1830 to 1832 he made advanced studies in pharmacy, botany and chemistry at the University of Munich, passing his final examination with distinction. On receiving a large legacy in 1833, which made him financially independent, he decided to become a painter. He had drawn since the age of 15 and had frequented artistic circles since the late 1820s; but he had no professional training as a painter. He learnt much from contacts with young Munich landscape painters such as Eduard Schleich the elder and produced his first oil paintings in 1834. In 1835 he became a member of the Munich Kunstverein but left two years later due to disappointment over the reception of the first version of the Poor Poet (1837; Munich, Neue Pin.; second version 1839; Berlin, Neue N.G.), a scene of gently humorous pathos that has since become his most celebrated work. Spitzweg's decision to leave the Kunstverein, however, was also encouraged by his first successful attempts to sell his paintings independently. In 1839 he travelled to Dalmatia, where he made sketches that he used for many later works on Turkish themes (e.g. the Turkish Coffee House, c. 1860; Munich, Schack-Gal.). From the 1840s he travelled regularly, usually with his close friend, the painter Schleich, both within Bavaria and to Austria and Switzerland and also to the Adriatic coast, especially to Trieste.
Jaume Huguet
Spanish Early Renaissance Painter, C.1415-1492